Annette Mars tilldelas pedagogisk utmärkelse för sitt passionerade och lekfulla lärarskap

För Annette Mars är läraryrket något hon verkligen brinner för – en källa till glädje, nyfikenhet och utveckling.

– Jag är oerhört hedrad, glad, tacksam och väldigt rörd, säger hon. Först och främst för att studenter har tagit sig tid att nominera mig med en så otroligt fin motivering. De har lyckats sammanfatta essensen av vem jag vill vara som lärare.

Hon beskriver också tacksamhet över att hon bland alla nomineringar valdes av beredningsgruppen.

– Jag är lärare i själ och hjärta. Yrkesmässigt är detta bland det finaste som hänt mig, förklarar hon.

För Annette handlar undervisning om att få vara en del av andra människors lärande – att följa deras utveckling och bidra till deras växande.

– Det är en sådan ynnest att få vara en yttepytteliten del av någons lärande och kunskapande, säger hon. Att få vara med på någons väg mot sitt yrke, att se någon bli den bästa läraren de kan bli – en ynnest, en förmån, det är en lyx.

Hennes forskning kretsar kring lärande och kunskap som mänskliga och kreativa fenomen. Hon är särskilt intresserad av musikaliskt lärande och hur barn kan ges möjlighet att uttrycka sig genom musik.

– Det genomsyrar nog mycket av mitt förhållningssätt.

När Annette berättar om sin undervisningsfilosofi återkommer ord som glädje, trygghet och nyfikenhet. Hon ser sig själv som en möjliggörare – någon som skapar förutsättningar för studenterna att växa och upptäcka sin egen potential.

– Jag vill skapa roliga, lustfyllda och trygga kunskapsrum där studenter kan utforska sina egna kunskaper och förmågor. De ska upptäcka sina styrkor, men också våga se vad de ännu inte behärskar, förklarar hon.

För henne är teori, praktik och mänsklighet tätt sammanlänkade.

– Jag vill förklara från flera olika håll – både teoretiskt och praktiknära – och visa hur de två kan berika varandra. Höga krav motsäger inte trygghet, tvärtom. När jag vet var studenten befinner sig kan jag ställa rätt krav och hjälpa dem vidare. 

I undervisningen blandar Annette teori och praktik på ett sätt som ofta överraskar studenterna. Föreläsning, seminarium och workshop flyter samman till ett gemensamt lärande där allt sker samtidigt.

Hon beskriver hur hon låter studenterna arbeta med musik på samma sätt som de senare ska undervisa sina egna elever: genom att skapa, arrangera och framföra musik tillsammans.

– När jag ser och hör studenternas musikstycken vet jag vad de kan och vad jag behöver förklara för att de ska kunna fördjupa sin kunskap, berättar hon. Jag undervisar genom att själv visa, och under tiden förklarar jag med ord, bild, noter och klingande exempel. Jag försöker att kontinuerligt koppla det vi gör i rummet till teorier kring lärande, musikaliskt lärande och jag landar ofta i barns demokratiska rättigheter.

För Annette är det viktigt att undervisningen känns meningsfull även när förutsättningarna förändras.

– Jag utgår från att studenter vill lära. Om någon inte hunnit förbereda sig lägger jag om undervisningen så att den blir meningsfull just där och då. Det kan vara både spännande och lite utmanande för dem – de vet aldrig riktigt vad som kommer hända när vi ses, säger hon.

Att bygga en trygg och inkluderande grupp där studenterna lär tillsammans är centralt i hennes arbete.

– Det är roligare att leka tillsammans, säger hon. Att leka fram kunskap i en positiv miljö är kul – och kul är bra när vi lär. Roligt betyder inte flamsigt eller kravlöst, utan den där glädjen som uppstår när man plötsligt förstår något nytt.

Annette vill att studenterna ska känna sig trygga i att dela sina tankar, göra misstag och utvecklas tillsammans.

– Jag strävar efter att skapa ett rum där processen är lika viktig som resultatet. Där misstag ses som en del av lärandet och där alla kan bidra till varandras utveckling.

När hon pratar om vad som driver henne lyser engagemanget igenom.

– Jag älskar att undervisa. Jag älskar kunskap – oavsett om den är musikalisk, pedagogisk, teoretisk eller filosofisk, säger hon. Jag blir inspirerad när studenter ifrågasätter, vrider och vänder på saker, och när det plötsligt glittrar till i ögonen på dem och man ser att de förstått med hela sitt jag. Det finns inget större.

Hon betonar också vikten av att ge sig själv utrymme att inte alltid vara perfekt.

– Som lärare får man lov att vara riktigt dålig ibland. Så fort vi sätter det perfekta som norm tappar vi spontaniteten – då tappar vi möjligheten att vara följsam som lärare, avslutar Annette.